Saturnus matchtrupp i överraskningssegern mot Segeltorp.

Det var nog många som trodde att Saturnus inte skulle komma till spel i gårdagens match mot Segeltorp.

Redan när förra säsongen tog slut var det nära att föreningen las ner. Till slut fattades ändå beslutet att köra en säsong till och med nyförvärv som Pierre Bengtsson från Assyriska såg det ut ungefär som inför förra säsongen. Förutom då att ”gubbarna” var ännu ett år äldre.

Men resultaten påminde inte mycket om fjolårets säsongsinledning och efter sex raka förluster lämnade laget w.o mot Panellinios. Mycket tydde på att man planerade att dra sig ur serien men till slut kunde Saturnus ändå ställa ett lag på benen mot Segeltorp

Programenligt tog Segeltorp ledningen men i den andra halvleken vände Saturnus på tillställningen genom tre mål. Inte bara Saturnus första poäng för året utan säkerligen även årets skräll.

Nu är den stora frågan bara vad som händer med Saturnus under resten av säsongen. Var det här en kraftansamling, ett sista bevis på vad man kan eller var det en bestående uppryckning? Låt oss hoppas på det senare. Med en seger under bältet blir det kanske lättare att svara ja när inbjudan till match dyker upp i mejlkorgen.

Fortsätter problemen med att få folk till matcherna är det stor risk att det blir ytterligare en w.o med uteslutning som följd vilket vore väldigt tråkigt och sannolikt skulle få stor påverkan på sluttabellen i division 4 södra.

På vårt forum diskuteras det redan och många har synpunkter på det rättvisa i att ha ett lag som Saturnus i serien. På en bra dag ett lag som ingen går säker för, på en dålig dag ett lag som ska vara glada om de plockar poäng i division 6.

Jag kan förstå de andra lagens frustration – i det här fallet – Segeltorps men samtidigt så spelar gubbarna i Saturnus inte fotboll för någon annans skull än deras egen. De har genom tidigare prestationer förtjänat sin plats i seriesystemet och brukar den som de finner bäst.

Det sagt håller jag ändå tummarna för att de klarar av att samla styrkorna i ytterligare 14 matcher. Serien förtjänar att avgöras på plan och mår som allra bäst med tydliga och givna förutsättningar. Tyvärr är det stor risk för att vi under hela hösten kommer sitta och räkna vad som händer med tabellen ifall Saturnus lämnar ännu en w.o.

För Segeltorp vore det bästa självklart om Saturnus drog sig ur serien och kanske hoppas även några av de lag som ännu inte mött Saturnus på samma sak. Ett pånyttfött Saturnus är inte en lätt motståndare för något lag i serien.

Vet att United körde något liknande men inte alls lika utstuderat. Ska se om jag kan hitta den.

Kan säkert verka märkligt att behöva välja mellan Champions League-finalen eller Segeltorp – Älta i söderfyran då matcherna inte spelas samtidigt.

Kruxet är att min mamma och hennes man är i stan och då förväntas man umgås en del. Dagtid eller kvällstid minst. Ambitionen är att vara på plats i Segeltorp men lyckas jag inte är Barcelona – Manchester United ett okej plåster på såren.

Överhuvudtaget är det två intressanta och svårtippade matcher. Segeltorp får nog anses vara favorit mot Älta, om inte annat så har 60 % tippat Torpet på tipset. Samtidigt har Segeltorp i de matcher jag sett inte behövt göra mer än vad som krävts av dem. Inbillar mig att det finns en växel till som jag ännu inte har sett.

Älta å andra sidan vek ner sig i andra halvlek mot Tumba och ska de vara med i slutstriden behöver de vinna matcherna mot de andra topplagen. Ett bra resultat idag är väldigt viktigt. Älta är det lag som gjort flest mål i serien. 26 mål på sex matcher medan Segeltorp bara släppt in två mål.

I Champions League måste Barcelona betraktas som storfavorit. Har Messi en bra dag så vinner Barca. Så bra är Messi och så viktig är han för Barcelona. Lyckas Vidic och Ferdinand plocka bort Messi då tror jag det kan sluta hur som helst. Den som tittar får se. Sannolikt gör jag det inte.

Kan se ut som lite random matchresultat från senaste omgångens spel men det är de matcher som jag hann med att se åtminstone delar av i helgen. Åtta matcher är nog nytt personligt rekord. Och det känns faktiskt i både kropp och själ. Ont i rygg och axlar efter dryga tio timmar med kameran samtidigt som delar av mig ångrar att jag inte såg sista omgången av premier league.

Ska man summera helgens matcher så var den roligaste nog Newroz. Bomber, raketer och annan pyroteknik som jag inte kan namnet på gjorde det till en bra inramning. Dessutom är det ett bra lag som jag tror har goda förutsättningar att avancera till fyran.

Mest spännande var mötet mellan Mälarhöjden och Tumba där det såg ut som matchen var avgjord när Aydin Ünsal gjorde 2-1 för Tumba med drygt fem minuter kvar. Men Mälarhöjden kvitterade och Tumba tappade värdefulla poäng.

Helgens reflektion annars var att flera topplag inte imponerade nämnvärt. Krukan fick bara oavgjort mot Boo och imponerade inte heller i spelet, Tumba hade svårt mot Mälarhöjden, Järla såg ut att ha stängt matchen mot Djurgårdsbrunn tidigt men föll in i Brunnens tempo i andra halvlek och det blev onödigt spännande, Segeltorp vann programenligt mot Rönninge/Salem men utan att det slog gnistor om spelet.

Undantagen var Ekerö och Älta som utan problem plockade hem sina matcher. Älta kunde gjort ytterligare mål mot Panellinios och Ekerö ser oförskämt stabila ut. Sex matcher och fortfarande inget insläppt mål. Klarar de sig en omgång till väntar sannolikt seriefinal mot Järla. Ska bli intressant att se om seriens målgladaste lag klarar att spräcka Ekerös nolla.

Som manager måste man däremot räkna Souness till en av historiens sämsta. Vilken klubb han än tränade, slutade det med att han fick sparken. Det är kanske inte så ovanligt i sig – många tränare får sparken – men han skapade också ett rykte om sig att ha usel social kompetens och att sakna långsiktigt tänkande. När han som manager lämnade Liverpool, hade han lagt grunden för den en gång så mäktiga klubbens ännu pågående mörkertid. I Southampton skämde han ut sig genom att låta sig luras att värva Ali Dia – en senegalesisk spelare som påstod sig vara landslagsman och känna George Weah, men som i själva verket var så dålig att hans kontrakt bröts efter 43 minuters matchtid. Från Torino fick han sparken efter fyra månader och Benfica lade han i ruiner efter att ha byggt laget kring engelska spelare som Gary Charles, Michael Thomas och Steve Harkness samtidigt som han vägrade att ge en ung Deco kontrakt.

Men i en klubb som han tränade är Graeme Souness en hjälte, ikon och legend. 1996 lyckades Souness ta sin dåvarande klubb Galatasaray till final i den turkiska cupen. För motståndet stod inga mindre än ärkerivalerna och lokalkonkurrenterna från Istanbul; Fenerbahce. Derbyna mellan Fenerbahce och Galatasaray räknas till de farligaste i världen och vid ett flertal tillfällen har sammandrabbningar mellan fansen slutat med dödsfall.

Den första matchen gick på Galatasarays arena Ali Sami Yen och slutade med hemmaseger 1 – 0 och i returmötet på Fenersbahces hemmaplan tog Galatasaray hem cupen efter att ha klarat 1 – 1. Souness, lycklig såklart, bestämde sig för att fira segern på ett sätt Lars Lagerbäck aldrig skulle gjort. Det är Souness som springer med flaggan.

Som tack för sitt heroiska agerande fick Souness titeln Ulubatli av Galatasaray-fansen. Det sägs vidare att han än idag inte kan åka till Turkiet av rädsla för att bli attackerad av Fenerbahces supportrar. Efter matchen bildade de hårdaste Fener-fansen en ny firma som de valde att kalla KFY – Kill For You. Och, ja, Souness fick sparken även från Galatasaray.

Argentinsk fotboll är inget jag följer slaviskt, men jag vet att ett Buenos Aires-derby är något särskilt. Och det blir en bra match – full satsning på alla sätt och vis. I River hittar jag, med lagkaptensbindel, den gamle Lazio-, Inter- och Parma-hjälten Matias Almeyda. I Boca finns den genialiske, i Barcelona så misshandlade, Juan Roman Riquelme. I Boca finns också en sann fotbollshjälte – den legendariske El Loco – Martin Palermo, 37 år.

Palermo har ett imponerande facit som målskytt i klubblagssammanhang, framför allt i Argentina. När han i det Superclasico jag såg nickade in Bocas 2 – 0-mål var det hans 188:e mål i Boca tröjan på 310 matcher. Sitt 100:e mål i den argentinska högsta ligan gjorde han efter att han tidigare i samma match slitit av sitt bakre korsband.

Även om man kan säga att han misslyckades under sin sejour i Spanien (bara 22 mål på 95 matcher i olika klubbar), så är han en legend i sitt hemland. Framför allt är det två prestationer i landslaget som gjort honom ryktbar. Klart imponerande med tanke på att det bara blivit 15 matcher i den blå-vita tröjan.

Den första är att han lyckades med bedriften att missa tre straffar i samma match. Detta skedde i Argentinas 0 – 3-förlust mot Colombia i Copa America 1999. Man kan ju fråga sig varför han fick slå alla de tre straffarna? För övrigt gjorde Colombia två ruggigt fina mål i matchen – 0 – 2 var en klack av Edwin Congo och 0 – 3 var ett långskott av Johnnier Montaño.

Den andra bedriften är mer positiv i sin bemärkelse och består av det avgörande målet i VM-kvalet mot Peru 2009. I kvalet, där Argentina coachades av ingen mindre än Diego Maradona, hade Argentina hamnat i rejäla problem. Med två matcher kvar var man tvugna att ta tre poäng hemma mot Peru för att få till en avgörande match mot Uruguay om Sydamerikas fjärde VM-biljett. På matchdagen fullkomligt öste regnet ner, men det började bra för de blå-vita när Gonzalo Higuain gjorde 1 – 0 i den 48:e minuten. Det hårt kritiserade landalaget såg ut att gå mot den nödvändiga trepoängaren när Peru kvitterade i den 89:e minuten genom Lech Poznan-spelaren Hernan Rengifo. Maradona gick mot ett smärtsamt fiasko när Palermo, efter en hörna, avgjorde matchen i den 92:a minuten. Målet, som Maradona kallade för ”ännu ett Sankt Palermo-mirakel”, firades i flera minuter och även förbundskaptenen deltog i festligheterna på ett sätt Lars Lagerbäck aldrig skulle gjort.

Några fler landskamper ser det nu inte ut att bli för El Loco. Oavsett vad så kommer hans namn att sjungas länge än på La Bombonera.

Truppen som bärgade Manchester Citys senaste ligatitel 1968.

Två gånger har City vunnit ligan. Senast var 1968 då laget vann med två poängs marginal till lokalrivalen Manchester United. En fantastisk prestation som tyvärr kom lite i skymundan av att United samma år fullbordade sir Matt Busbys dröm genom att vinna Europacupen.

När nu chansen till titlar återigen uppenbarade sig för City så upprepade historien sig. Bara timmar innan Citys cuptriumf såg United till att styra om en del av strålkastarljuset genom att säkra klubbens 19:e ligatitel. En prestation som gör att de har vunnit fler ligatitlar än något annat engelskt lag. I sammanhanget ter sig FA-cuptiteln inte längre lika stor.

Matcherna jag hann med att se var alla av lite olika karaktär. På fredagskvällen såg jag Krukan mot Vasasällskapet. Två lag som inte nödvändigtvis sprakar av fart, flärd och individuell teknisk skicklighet. Men spelar disciplinerat och är tunga att möta. Krukan var det bättre laget och vann rättvist men någon särskilt övertygande seger var det inte.

Aydin Ünsal var tillbaka i Tumba efter sin vistelse i Turkiet.

Helgens stormatch mellan Älta och Tumba slutade med bortaseger. Aydin Ünsal var tillbaks i Tumba och efter en mållös första halvlek var det han som låg bakom Tumbas ledningsmål. Till slut blev det en stabil seger för Tumba. Jag gillar alltid att vara på Älta IP. Av någon anledning är det alltid fint väder när jag är där. Sen ligger planen fint vid vattnet men framförallt säljer man korv och skriver matchprogram. Det borde finnas förbud mot att bedriva gräsrotsfotboll utan dessa två ingredienser.

Avslutade lördagen med att titta på Rönninge/Salem mot IFK Stockholm. Hann inte se jättemycket men det jag såg stod IFK Stockholm för. Ett lag fullt med rörliga, tekniska lirare som blandar upp ett snabbt passningsspel med individuella genombrottsförsök.

Huvudperson blev målvakts – Gomez. Som så ofta förr.

Med ungefär en kvart kvar att spela fick Blackpool en straff. Charlie Adam slår en bra låg straff. I det läget gör Gomez en fantastisk räddning när han slänger sig till vänster och räddar bollen till hörna. Så långt var Gomes hjälten för dagen.

När den efterföljande hörnan kommer känner Gomez sig oövervinnlig. Fullpumpad av adrenalin bestämmer han sig för att han äger straffområdet. Han ger sig ut för att plocka ner bollen. Fumlar lite med bollen, bestämmer sig för att fortsätta jaga den istället för att vända hemåt och till slut gör han ner en Blackpoolspelare. Domaren har inget annat val än att blåsa straff.

För Charlie Adam måste det varit som om Gomez uppfunnit ett sätt att resa i tiden. På mindre än en minut var det som hans initiala straffmiss aldrig hänt. Adam såg till att ta chansen och satte säkert straffen i mål.

Om Gomez bara hade haft vett att göra vad de flesta målvakter hade gjort. Släppt in den första straffen hade han kommit ifrån föreställningen med hedern i behåll. Men nu blir slutsatsen att Tottenham måste ha en ny målvakt om de någonsin ska spela Champions League igen.

I matchen mot Chelsea gjorde Gomez också en tavla. Egentligen redde han upp situationen men domaren tyckte det var dags att lära en Gomez en läxa.

Vi startade klubben för att vi tyckte inte att det fanns en seriös klubb för kidsen i Tensta. Vi jobbar båda på Ross Tensta Gymnasium och i laget spelar nu mestadels tidigare klubblösa grabbar som går på skolan. Onur tillhörde en gång i tiden Åtvidabergs A-trupp och själv har jag arbetat som tränare i elitungdomslag i ÖSK och AIK och som seniortränare i division 4 och 5. Så division 7 är långt ifrån vad någon av oss tidigare sysslat med i fotbollsväg. Då min roll i Tenstakamraterna inte är att vara tränare, utan att vara ordförande och administratör, har jag också för första gången kommit i direkt kontakt med FOGIS – Fotbollens Gemensamma Informationssystem.

På www.avsparkstockholm.se ramlar det titt som tätt in inlägg i forumen om protester som lämnats in efter kontroll i FOGIS. Som tränare i Storskogen lämnade vi en gång in en protest mot en felregistrerad spelare i ett motståndarlag, men jag har aldrig själv skött processen. Det gör jag nu.

Kort sagt består processen av att man efter matchen loggar in och gör en sökning på motståndarnas personnummer. Skulle det visa sig att spelaren vid matchtillfället är registrerad för en annan förening, kan man genom att lämna in en protest enkelt casha in seger i matchen med 3 – 0 och tre poäng på kontot. Inget konstigt egentligen, regler är till för att följas.

Hittills har Tenstakamraterna spelat två matcher och jag har kollat i FOGIS efter båda. I den första matchen (slutresultat 2 – 2) hade motståndarna två felregistrerade spelare, varför jag lämnade in en protest och cashade in de tre poängen. It ain’t over ’til FOGIS is checked!